En vecka
Har känt mej som en levande död...
Känner inget, förstår inget....
Ekot i mitt huvud är ju fortfarande varför??
Allt är så overkligt, är livrädd för att vakna upp å inse att det faktiskt är sant...
Och Media, vilka tror ni att ni är?
Jaga folk som hökar...
Jag sa att jag inte hade några kommentarer men ändå skriver ni ut mitt namn med saker som aldrig kommit ur min mun...Sanslöst....
Har aldrig haft så mkt vänner som nu...Fint av er men ursäkta, dög det inte innan behöver ni inte bry er nu heller...Det är inte värt något...Alla människor som är så jävla nyfikna...Det gör mej så arg...
Stå för vilka ni är...
Och den här jävla Facebook...
Finns så mkt aggressioner i min kropp som bara vill ut ut ut....
Tvingade mej till fotbollsträningen förut...Det var skönt, blir ju jobbigare å jobbigare att möta verkligheten ju längre man drar på det...
Och Tack alla som faktiskt är mina vänner som hört av sej...
Även om det är vänner som jag inte pratar med varje dag eller vänner som jag kanske inte ens träffar...
Så vet jag att ni bryr er på riktigt....
Älskade älskade älskade kusin. Fan vad jag önskar det fanns något jag kunde göra för dig. Men en sak är då säker - jag finns ALLTID för dig! Oavsett tid på dygnet, oavsett avståndet emellan oss.
Jag saknar dig hjärtat! Kärlek till dig. Önskar jag bara kunde komma över och krama om dig...
Linda, angående din kommentar till mig..;) haha, Zlatan? va är de egentligen?;)många ggr har du rätt, men den här ggn gick du väl ändå över gränsen?:P haha
Förstod först när jag läste din blogg!
Måste bara få säga (även om vi ju inte känner varann)
att jag tycker du är grymt stark tjej med en underbar personlighet!!
Många styrkekramar!! <3
Värker i hjärtat av dina ord... Det finns egentligen inga jag kan skriva tillbaka...
Men. Ja... Nä... Allt är överflödigt eller onödigt.
Du vet...
Kramar i massor!
